Sussex Trugs från 1820
För många år sedan, närmare bestämt på 1820-talet när drottning Victoria regerade i England, fattade en man från Herstmonceux i Sussex vid namn Thomas Smith ett livsavgörande beslut.
Det skulle komma att ha stor betydelse, inte bara för Sussex, utan för hela världen. Han uppfann Sussex-korgen!
Han utgick från och arbetade om en urgammal anglosaxisk trågkonstruktion.
I samma stund skapade han en del av den engelska trädgårdskulturen som med tiden har erövrat världen!
Produktutveckling
Tråget bestod av ett träkärl av massivt trä med samma form som de små runda fiskebåtarna (så kallade ”coracles”) som anglosaxarna använde i arbetet.
De tråg som tillverkades på det här sättet var emellertid väldigt tunga.
Bönderna i Sussex använde dem för att mäta upp säd och vätskor och de fanns i flera storlekar för olika mått. Trågen användes på detta sätt fram till mitten av 1600-talet.
Då hittar vi de sista kända förteckningarna där tråg används som mått från en gård i Newhaven i East Sussex. Enligt uppgift fanns det ”ett dussin tråg i mjölkkammaren”.
Thomas Smith arbetade noggrant om tråget till en lätt korg av äkta kastanj (Castanea Sativa) och en typ av pilträd som även används till cricketslagträn (Salix Coerulea).
Han flyttade upp vardagsrummet och köket till övervåningen i sitt hus, Hormes House på Windmill Hill i Herstmonceux.
Han byggde om nedervåningen till korgverkstad.
Man kan fortfarande se Hormes House när man åker på huvudvägen genom byn och det kungliga hovleverantörsemblemet som tillverkaren är så stolt över på östsidan.
Det var romarna som förde in den äkta kastanjen till södra England från Spanien. Klimatet i Sussex och Kent visade sig vara perfekt för trädets tillväxt.
Thomas valde att använda kastanjen till handtagen och kanterna, eftersom kastanjeträ är enkelt att dela och eftersom det är ett hårt träslag med bra motståndskraft mot röta.
Han valde rakvuxna kastanjeträd och klöv dem halvvägs i längsgående riktning med en vedyxa.
Yxan placerades högst upp på stocken och slogs ned med en träklubba för att påbörja klyvningen.
Därefter läggs stocken i en hållare och yxan arbetades ned för hand genom stocken tills den delades.
Kastanjen klövs sedan igen till mer hanterbara stycken innan den hyvlades för hand på ena sidan.
Hyvlaren satt då grensle över en täljhäst och arbetade med en bandkniv för att göra handtag och kanter släta och fina.
Handtagen och kanterna mjukades upp med ånga och böjdes runt en form så att de fick rätt form och spikades sedan ihop till själva ramen.
Till spån använde Thomas pilträ från Salix Coerulea, eftersom Herstmonceux gränsar till träskmarken Pevensey Marshes, där det fanns gott om den typen av pilträd.
Han klöv pilträet med kilar och slägga innan han för hand sågade dem till tunna skivor och hyvlade dem till korgspån.
Spånmaterialet var lätt och kompletterade den starka kastanjeramen perfekt.
Spånen fästes med solida kopparspikar och benen sattes fast med kopparnubb.
De större korgarna fick inga fötter. I stället förstärktes de med två remmar, som fästes på handtagen under spånen. Till halvskäppekorgen No.8 Trug (eller ”Half Bushel Trug”) använder hantverkaren remmar än i dag.
Kunglig Hovleverantör
När Thomas tillverkade sina korgar fanns det redan efterfrågan på dem på gårdarna och i trädgårdarna i England.
Men det var först 1851 då han deltog i världsutställningen i London, som ägde rum i Crystal Palace i Hyde Park, som världen verkligen fick upp ögonen för honom.
På invigningsdagen kom självaste drottning Victoria till hans marknadsstånd och blev så imponerad av hans korgar att hon personligen beställde några för att ge bort till andra medlemmar i kungafamiljen.
Och med den kundkretsen var Thomas lycka gjord! Det sägs att han, av tacksamhet till drottning Victoria, satte sig och gjorde korgarna själv när han kom tillbaka till sin verkstad i Herstmonceux.
Därefter ska han ha gått de tio milen till Buckingham Palace till fots tillsammans med sin bror, och dragit de dyrbara korgarna i en gammaldags handkärra.
Uppenbarligen sålde han med tiden ännu fler korgar till drottningen – han blev nämligen utnämnd till kunglig hovleverantör. Därav kommer även namnet Royal Sussex Trug.
Thomas tilldelades även en guldmedalj och ett diplom vid utställningen och diplomet sitter fortfarande upp i butiken i Herstmonceux, Sussex, än i dag.
Sussex Trug på export
1855 deltog han i världsutställningen i Paris. Där fick han en silvermedalj och ett diplom undertecknat av Napoleon Bonaparte III (en ättling till Napoleon I).
Detta är första gången i vår kännedom som korgarna exporterades utanför Storbritanniens gränser och det visar vilken sann entreprenör Smith var.
Förändring och kopior
Åren därpå deltog Thomas Smith i ytterligare utställningar med stor framgång, till exempel The International Forestry Exhibition i Edinburgh 1884 och The International Exhibition i London 1885.
Åren gick och familjen Smith fortsatte att driva verksamheten i Herstmonceux.
Det dök upp konkurrenter som tillverkade kopior av deras produkter i både Kent och Sussex, och ända borta i Somerset i västra England.
Efter första världskriget flyttade familjen verksamheten från hemmet till en överbliven militärbarack längre västerut i byn. Den låg emellertid fortfarande vid byns huvudväg.
Byggnaden är av trä och korrugerad plåt och var tänkt som ett tillfälligt hem för de brittiska soldaterna.
Nu ger den dagens besökare en sällsynt inblick i historien.
Ny ägare för traditionen vidare
Den sista ättlingen från Thomas Smith som ägde företaget var Eddie Smith.
Tillsammans med sin fru Winnie drev han företaget tills de båda gick i pension.
Även om Eddie dessvärre inte finns längre så kommer Winnie ofta och besöker verkstaden.
Sedan dess har företaget bytt ägare många gånger.
Det köptes upp av Robin & Peter Tuppen, Anna Piper och Frank Odell 1989.
Nu är det Robin och hans fru Sue som driver företaget och förser hela världen med korgar.
Omkring 40 procent av korgproduktionen går på export årligen.
Hösten 1997 visade Robin Tuppen hur man tillverkar korgar på trädgårdsmässan på Courson i Frankrike där han tilldelades en silverrosett (”Ruban d'Argent”) för sina korgar.
När han våren 1998 och 1999 deltog med en fullständig demonstration av korgmakeri och en stor korgutställning tilldelades han guldrosetten (”Ruban d'Or”).
